Processen

Jag faller
Jesus uthärdar
Gud härbärgerar
Jag lyssnar

Förlorad igen

Allt har jag förlorat till depressionen. Alla dom jag älskat. Mig själv. Alla dom jag kunde älska men inte förmådde mig att älska. Alla dom jag inte förlät. Allt det jag glömt. Allt jag inte kan glömma. Allt har förlorats i depressionens dimma. Livet självt har gått förlorat. Fan vad ont det gör att inse hur mycket man har lidit och hur mycket smärtan och helvetet helt enkelt är sådant livet är och alltid varit sedan depressionen tog sitt grepp. Hur mycket ångesten, år efter år, tär på mig och fortsätter kräva offer efter offer i form av personer, drömmar, livsglädje och vilja. Allt slukas av den. Allt går till intet. Allt förgörs. Sådan är den, sjukdomen som gör att jag hellre sitter ensam och skär mig än tar hjälp av någon, vem som helst, för att det inte finns någon, ingen alls, längre, som jag är trygg nog för att våga dela med mig av min smärta. Sådan är den, ensamheten. Sjukdomen. Ångesten. Depressionen. Allt har jag förlorat till depressionen.

Ett ljus i mörkret

Där det är tyst, tänder jag ett ljus,
För våra barn, känner värmen mot mitt bröst
Jag sörjer ej, utan söker och ger tröst
Ber om tid - jag lovar er, kära ni,
att till slut, får ni höra min röst,
vagga er till sömns

Ojcze Nasz/Fader Vår

Ojcze nasz, 
ktory jest w niebie,
daj mi sile kochac,
ciebie, innych, i siebie
I daj mi odwage,
aby byc kochanym



/
 
Gud,
ge mig styrka att älska,
mig själv och andra,
och modet,
att bli älskad tillbaka

15

Ibland vet jag inte vad som är sympati
och vad som är kärlek

Minns dom gånger min mamma
däckade på soffan
dom enda stunder då vi inte bråkade
då jag istället sympatiserade med henne
tog ett täcke och la det över henne
kände lite skuld
och i lugnet
kunde älska
henne

Precis så är det nu
med dig
jag ville bara säga det
även om jag vet att du inte gillar
när jag jämför dig med min mamma
men det är ok
för du kommer ändå inte läsa det här

14

Jag känner
alla gånger jag sårat dig
jag känner
äntligen känner jag

13

En av de saker
jag sörjer mest
Är att vi fick så lite tid
när jag var sann mot mig själv
Och att det inte finns någon
jag hellre hade delat denna tid
av sanning med
än dig